Hans och Patrik - Varför seglar ni Bohusracet?

30. januar 2025

Bohusracet är en av ” måste” SRS seglingarna som finns på kusten för oss. Det är inte enbart en kappsegling – det är en naturupplevelse, en utmaning i sjömanskap och navigation.

Att segla Bohusracet är en fantastisk känsla att forsa fram i en av de finaste skärgårdar som finns, där vi normalt spenderar en eller flera veckor på sommar semester, men nu seglar med syfte att passera alla fantastiska platser på Bohuskusten så snabbt och effektivt som möjligt! Trots att fokus är kappsegling är det man mest minns från Bohusracet guldkornen med solnedgång ute till havs, soluppgång och frukost vid ingång till Fjällbacka och känslan av att fisksoppan är nära när Mjölskärsfyr passeras och det bara är några sjömil kvar till Smögen. Det här låter ju nästan lite romantiskt och väl fantastiskt, men jag får nog säga att det är oftast den känslan man har för Bohusracet och varför vi vill komma igen. Självklart är ju tävlingsmomentet en trigger också. Inte minst att man kan tampas med lika sinnade, som t.ex. när vi i Accenten får göra en 50 sjömil kryss mot Retro Balloon på hemväg från Strömstad – då är man på helspänn på varje vindskift kan jag säga!
Så vann vi Bohusracet 2024
Bohusracet 2024 blev en rejäl utmaning på många sätt med väldigt skiftande förhållanden med inledningsvis lätta vindar som utbyttes mot hårda vindar med mycket sjö. Det gällde att som vanligt vara uthållig och segla smart, och med smart menar jag att hantera båten på rätt sätt för att undvika att saker går sönder, men samtidigt pressa på så mycket som möjligt för full fart.
Vi startar som vanligt i klass 1, klassen med minst båtar, där vi också var den minsta båten. Vi startar bra i lovart i den nordliga vinden och kommer iväg först, men blir ifrånseglade av Expresserna i lä på fart och när ett rejält skifte till väst kommer blir det kryss strax före vi kommer till Uddevallabron och vi lyckas tajma skiften väl. Expresserna håller vi på behörigt avstånd och sniker grundet vid Stången och faller av för att segla söderut innanför Orust. Spinnacker åker upp och vi kör nu på favorit bogen med Accenten, en lätt och brant halvvind med spinnen uppe! Vi äter och slappnar av lite och glider på, men redan före Kårevike kile och Ljungskile dör vinden ut och vi försöker binda ihop de puffar som är. Expresserna som är lätta och fina har hittat puffarna lite bättre och vi ser dem susa iväg lite grann framför oss. Skiftigt och ojämnt som vanligt innanför Orust och relativt lätt vind, vi kämpar på och håller jämna steg med Cumulusarna som är runtomkring oss och hyfsat jämna steg med Expresserna framför när vi passerar Svanesund och kryssar igenom Halsefjorden. Efter Galtarö dör vinden fullständigt och ligger stilla ett tag, vinden snurrar och vi gör det vi kan med spinnacker tidvis.

Väl förbi lättvinden och broarna är vi på hemmavatten och ligger och kör på skiften i fjorden med lite dragning mot Tjörnlandet. Vi har i tanken att det kommer ett skifte åt väster och tänker oss komma närmre Tjörn så småningom. Väl framme på ”Tjörn Runt vägen” mellan öarna utanför Djupvik kan man se fronten närma sig och vi säger att nu skall vi ta oss ändå närmare Tjörn och mycket riktigt i höjd med Kråkan slår det till och vinden ökar kraftigt. Vi kom perfekt här långt västerut nära Tjörn och från här kan vi nu sträcka till Dyrön och Åstol. Vi funderar på att byta segel från det 2-hand, allround seglet vi har (Genua 2) till kryssfocken redan nu, men vi lugnar oss och vi susar ifrån de närmaste båtarna, NF och Cumulusarna när de ligger och byter segel. I den västliga vinden vid Åstol minskar vinden igen och vi känner oss glada som behöll genuan. Väl ute på den goa Marstrandsfjorden ökar vinden igen och går tillbaka något mot syd en kort stund, men sen sträcker vi Hätteberget när vinden åter går tillbaka. Vinden ökar dock så mycket att vi tar beslut att byta till fock före Hätteberget och det är bara att slänga sig fram på fördäck och gilla läget. Det går fort och smidigt och snart har vi focken uppe och en stund senare har vi även rundat och nu är det bara att hänga med den kraftiga vinden! Vi tar snart ett rev och beslutar oss att som Expressen framför gå ngt lite längre ut än de flesta större båtar för att åka med strömmen och ha bra utgångsläge utanför Buskär och Soteskär. Det är riktigt mycket vind nu när vi till slut når Smögen i mörkret. Ett flertal båtar har brutit och nu när natten kommer ser det riktigt ”busigt” ut med vädret. Jag styr och Patrik navigerar utanför Soten och Patrik håller kollen att vi kommer rätt på Sotefjorden mellan alla ruskiga böar. Detta blev en upplevelse! Sicka surfar med den gamla korken till IOR-båt, eller lill-bulben som den kallas av kompisarna ibland. Vi mätte en toppfart på 14 knop, vilket jag tror är rekord med den gamle Accenten! Jag har nog bara surfat så snabbt en gång förut med denna båt på väg hem från Skagen som 20 åring i en storm till Lysekil och Rocktåget….
Vi är väldigt glada som kommer in till Fjällbacka och vi glider in till Valön ihop med en Smaragd. När vi kommer in i lä av Valön blir det nästan lite surealistiskt i lugnet, men snart är vi ute igen och kryss för att komma ut i farleden. Här möter vi 2 st First 35:or som har brutit. Först tänkte jag att vi missat en eventuell banavkortning, men det visade sig att de hade skörat segel och fick tyvärr bryta och därför kom de länsande.
Nu kändes det verkligen som vi hade gjort värsta biten av racet. Fortfarande i farleden mot öarna utanför Havstensund var det väldigt mycket vind, men med rev i storen och fock flöt det på bra och vi turades om att vila lite i den blöta båten, många sjömil kvar!
Kosterfjorden avlöpte enkelt och här mötte vi också det första båtarna med den fina norska båten Snakkas, Folkesson/Lagneus i XP33an, Lundgren/Johansson i La primera, Sunfast 3600 och Brunström/Höglind i Arcona 340 – bara drömbåtar för en Accentseglare! I infarten till Strömstad och Furholmen dök tanken om spinnacker dök upp, men vi spirade istället och gick antagligen lika fort!
Rundningen av Furholmen gick fint och nu var vi lite pigga igen med frukost i magen som gav lite extra energi för att kryssa så bra som möjligt ut på Kosterfjorden i den fortsatt hårda vinden. Den resa som återstod nu från Kosterfjorden och in i mål var egentligen bara att fortsätta segla så ”smart” som möjligt och hålla fokus i sjön, fart i båten genom vågorna och hitta bästa vägen. Vi hittade ett bra spår innanför Svangen och när vi rundat Sadeln tog vi en kurs strax öster om N. Dyngön och strax väster om Gluppö och Bogen, det smidigaste sättet att komma igenom Fjällbacka skärgården tycker vi och det innebar också att vi från Sadeln kunde sträcka genom hela Fjällbacka skärgården och efter kämpande i vågorna på den envisa Sotefjorden ända in i mål. Jag har två minnen från etappen Fjällbacka till Smögen och det är att vi nu ser Expressen framför oss endast några få minuter framför och det andra är den enorma sjögången med skumansamling som följde vid småöar och skär. Vid inloppet till farleden innanför Soteskär seglade i ett gigantiskt vitt skumhav!

Väl i mål är vi som alltid efter ett Bohusrace trötta och hungriga, men denna gång också överraskade att höra att vi, av de få båtar som tog sig i mål, är först korrigerad tid! Riktigt kul för oss som varit med några år och kämpat i Bohusracet och flera gånger varit nära, men aldrig tidigare lyckats! Den ölen och maten efter racet smakade nu ändå bättre än vanligt! Stort tack till arrangörerna i SSVÄ för ett fantastiskt arrangemang på alla plan inte minst att få oss seglare samlade för gött tjöt och häng både före och efter seglingen, en stor eloge till SSVÄ!!
Seglarhälsningar från Hans och Patrik